Ja, sitter i min säng i mitt rum med min hund sovandes i knät. Tankarna rullar och beslut som togs under gårdagen har sjunkit in-men att se på alla förevigade minnena som pryder väggarna ... Det gör inte saken lättare.
OM det hade funnits en möjlighet eller ngt sätt få veta hur framtiden hade tett sig, nu gör det inte det-ovissheten skrämmer mig-kärlekens band får klippas för att min förhoppade framtid ska få en chans.
Det var inte såhär jag hade ritat upp det i mitt sinne, inte såhär jag ville att det skulle gå.
Tårarna börjar bränna så dags att lägga av med detta sentimentala tjafset.