Älskar min nuvarande Samshieldhjälm och Kingslandkavaj, men fritt att drömma sig bort.
Så en shadow matt-variant i hjälmen och beställa en übersnygg, fantastiskt sittande kavaj från J Van D - i svart ofc!
Fick tips om att få fram muskeln på Vera, som markerad i bilden nedan.
Ett relativt tidskrävande projekt, som kommer ge ett bra resultat i slutändan.
Longera neråt och framåt var det ja.
Börjat involvera pessoaselen lite kontinuerligt i prinsessans schema och nu när det blir lite sommaruppehåll med tävlingar så blir det nog ytterligare lite mer frekvent.
Hon jobbar på så himla bra på lina, just i pessoaselen, att det finns ingen anledning till varför det inte ska inkluderas mer!
Men är även noga med att inte göra det för ofta eller dels för enformigt. Varierar med vart jag befinner mig, hur länge och hur hårt inspänd - främst jobbar jag henne i trav. Galoppen bjuder på väldigt många bocksprång/sparkar - vet att hon är väldigt kinkig med remmar och dyl. runt bakbenen...
Tar då istället galoppen när jag väljer att tömköra - hon är även där extremt lättreglerad, om man bortser från senaste gången då hon ville promenera iväg innan jag dragit igenom linorna... lite glömsk där kanske??
Är glad att jag har en häst som är väldigt ambitiöst inställd till arbete, både på ryggen och från marken.
Fick kommentaren om att hästen är väldigt välriden för sin storlek av Jerry och det är ju bara att ta till sig.
Kommer på mig själv att nästan ta det för givet, jag menar, att sitta på en häst som lyssnar så extremt bra på rösthjälper, vikthjälper och små tygeltag, det är ju det man strävar efter som ryttare, men att jag har kommit så långt att jag räknar med att Vera är "standardutgåvan" typ, att majoriteten på tävlingar är som henne. Men oj så fel jag har kommit på mig själv att ha. En riktig tankeställare. Vissa undrar man helt enkelt hur de vågar ge sig ut på tävlingar med hinderhöjder på 120... Funkar inte gas och broms på 50 så går det garanterat inte bättre om hinderna åker upp - fine att hästen backar av, de flesta som inte vill slå sig iaf, men in the long run är det nästan garanterat en rejäl kallsup.
Tricket är ju att få det att se så lätt ut och gör det det, då jävlar har man lyckats.
Då är det inte skrytigt och utanför för lilla-landet-lagoms-ramar att klappa sig själv på axeln och säga, jag gjorde detta bra.
ögonen som böljar över av visdom och aningens självbelåtenhet.
älskar min små-bus-tittiga diviga fantastiskt stora häst<3
Underbar film om man inte genom High School Musical tröttnat totalt på just musikaler, men inte ens då kan man låta bli att påverkas av denna fantastiska historia!
Kom även på att ett skönhetskit är påväg hem.
När solen börjar lysa, kommer alla problem fram, men inget som inte lite vax, hårfärg eller hårvårdsprodukter kan råda bot på!
Planering är jag bra på.
Förhoppningar är jag bättre på.
Tålamod är inget jag besitter.
Att inse att lycka inte är ngt kortare infall, utan något man faktiskt kan unna&välja för sig själv - svårt.
Beautiful Creatures - helt okej, dock mer såld på boken.
Jag menar Twilightserien fick iaf med mestadels av detaljerna från boken, men inte denna ...
Mötet mellan karaktärerna är väldigt mkt längre in i boken...
Lite besviken men men...
finns inget ont ben i den hästen, fastän ryttaren ibland får tillfällig amnesia, så ställer den upp till 200% och det med en hindersökande blick, hjälpsam galopp och fantastiska språng.
e. Odermus R
ue. Joost
Gerco Schröders London - herregud, kan den hästen riva??
Satt och blev nästan lite rörd till Trinny & Susannah stylar Sverige.
Det är gripande på något sätt hur vi svenskar förnekar oss själva, nästan tror att självförtroende är nonchalant,
att i lilla landet lagom ska alla se ut som gråa vägglöss, med några undantag som i sin tur får all uppmärksamhet.
Vad hände med mänskligheten??
Någonstans måste det tyda på att man fått inpräntat att idealen ska följas och om inte, så är du inte värd att se på dig själv med ett leende.
Speciellt en person fick upp ögonen på mig.
Medelålder, väldigt snygg smalare figur, fint ansikte och ordentligt med hår på huvudet, fått höra att hon är vacker yadiyada .... men självklart tog hon inte det på allvar, utan levde i sin idyll att hon är tjock och ful.
Inte ens när bevisningen kom till att ena programledaren tog av sig tröjan, joinade personen i fråga framför spegeln, mätte magarna osv - vilket fick de att komma fram till att programledaren var markant större.
Medelålderskvinnan såg allvarligt talat ut som ett frågetecken - "Nej, det är inte sant. Du kan inte vara större än mig!"
Att man skapat en sådan sned bild av sig själv att den tar plats i verkligheten??
Okej, alla har man sida brister som man önskar kunde modifiera litegrann bara.
Men när förnekelsen av att man inte "duger" blir ett faktum??
Så kom "the revieling" - en catwalk framför samtligas nära och kära - gigantiska före-bilder innan kvinnorna med rensade självbilder kliver ut all dazzled up och får därefter se sig själva med nya ögon för första gången.
Alla såg chockade och glada ut när gråzonen blev till en glitterbomb - spatserade stolt längs catwalken.
Alla utom kvinnan, Camilla, för när bilden på hennes omstylade jag visas, ler hon och säger till mikrofonen "denna bilden är nästan mer chockerande än den förra - jag är ju nästan söt"
Där brast det...
Man säger ju, om du bara hade kunnat se dig själv med andra ögon, men man kan inte det. Kamera är väl det närmaste, men då kan man lätt skylla på ljuset, kläder, smink blablabla...
Du får allt serverat, nästan, för i grund och botten måste du själv ändra hur du ser på dig själv.
Hard task...
Väninnan stod upp, grät likt många andra i publiken, och konstaterade för säkert miljonte gången att hon är vacker.
Då undrar jag också, om man nu har en dålig självkänsla och vag självbild samt att du inte litar på andras ord gällande ditt utseende - då är det ju nästan som att det är överslätande ord i situationer som annars kan leda till självömkande situationer. Och som en person som talar av erfarenhet i detta, ville man inte konstant svara emot när någon kommenterade positivt om utseendet.
Kändes som att man gjorde de besvikna om man inte tackade och tog emot, när de uppenbarligen försökte sig på att muntra upp en.
Men vart var det som gick snett??
Pushade ideal från all media, garanterat, men det är också hur mycket man tillåter sig att ta in som sanning - hur många reklamposters är inte redigerade i flera flera timmar innan de uppvisas offentligt??
Vi är alla berättigade till att känna oss starka och vackra.
Om inte alltid varje dag, någon gång ibland som kanske kan utökas...
Smartskalle kollade hästmagazinet innan jag sett från Zürich...
Men bra resultat för de blågula så varför klaga.
Blev smått besviken på fröken Sprunger och hur hon manövrerade de fantastiska Uptown Boy - har varit bättre...
Vad ska man säga om segrarinnan?!
Inte nog med att hon har det mest åtråvärda sättet gentemot sina hästar, fantastisk ridning med precision&en gnutta galenskap!
Henrik&Gotha verkar ha sådär varannan gång bra/dåligt - fast att göra sig populär hos den egensinniga madamen är väl prestation i sig.
Steve Guerdat & Gerco Schröder visar varför de stod på prispallen i OS - stilstudie grand deluxe!!
Vad är det som gör att när man ska prestera i ett nytt sammanhang, där man ska på ett så professionellt och ärligt sätt framföra sig själv, så stryper man sig själv, genom att övertänka every situation.
Men om man tar sig igenom. Fokuserar på sig själv, koncentrerar sig på det man gör. Låter inte frågorna om hur det ser ut osv, hopa sig.
Utan kanske mer visualisera framför sig hur bra det går, hur banalt det må låta så är det ju konstaterad fakta att föreställa sig en bra runda, kan hjälpa till att förbättra resultatet - eller åtminstone stabilisera det mentala under den krävande stunden.
