Gillar vi Anna Scarpati tro??

Älskade häst var luftig och fin även på de låga hinderna:)



Idag fick vi äntligen det jag väntat på! Nollan satt som en smäck och fyfan vad kul det var att svänga lite!
Vera var helt och hållet med på noterna:)
Tänk, det krävdes en skadad arm för att få till det!
Kanske något att sträva efter varje tävling??
Nej men skämt åsido.
Så mamma kläckte den inte alltför skrämmande idén att jag kanske skulle efteranmäla till 130cm.
Njäe, inte för att jag tvivlar på att vi skulle kommit runt på ett bra sätt, men som sagt inte full arbetsförmåga i högerarmen så fick bromsa lyckoruset och se det sakligt. Debuten är inte långt borta, inte alls!
Gick förbi 130banan Fredrik byggt upp och allvarligt talat, det kändes inte högt. Sen om jag börjar bli lite för stursk för mitt eget bästa är en annan sak;)
Fan, aldrig haft den känslan att det kändes "lågt" med 120, men så är det nu. Kan ju ha att göra med min partner:)
Oh yes!

Nu befinner jag mig i hemmets lugna vrå, myser med familjen.
Planerat för morgondagen:)
Snart en rabarberpaj, systers debut på den fronten, förhoppningsvis obränd ;)
Långledig vilket betyder att jag inte återser min stjärna förrän på tisdag, det sköna för henne är total avkoppling i form av utevistelse i gräshage, det är hon välförtjänt av<3