Kom på mig själv att känna bortfall av känslan att hoppa Vera, som på träningen för Leif häromveckan
och att jag sen kände sug efter att tävla. För med ett leende, sittandes på Contador, 5e och sista hästen för dagen, sneglade jag på min underbara fantastiska karaktärsspinnande högkarismatiska internationellooking Vera som promenerade runt med min fina lillasyster som vill spendera sitt sportlov med att förkorta våra arbetstimmar markant! En eloge till dig<3


Så det blir en pay&jump även för vår del på tisdag. För även om älsklingen är stor så tar hon faktiskt bara upp en spilta. Hade faktiskt lite undringar innan första starten huruvida hon skulle funka att ha i vår trailer, normalhög i tak. Visst det syns att vi har en häst däri men hon behöver inte så med krökt nacke under resan.

Idag fick jag motionerat mig själv i samma takt som hästarna.
Roligast får jag nog säga var Lilli, även om hennes caprioller i början av passet fick mig att inse att en dags vila med 10 min övning i skritten inte var nog för denna damen! Så lite longering för att få henne att ruska av sig det värsta överskottet och så var hon jättefin att sitta på:)
Jobbade med bommar - länga stegen efter och korta upp innan - kul att hon har en så pass rund galopp fast kroppsformen inte är så gynnande.
Okej, delad förstaplats med Campari, hoppade lite för Magnus tillsammans med Bella på en ny stor, orutinerad, okomplicerad skimmelmadam. När jag väl fick till tekniken att rida med fingertopparna och inte skydda honom för mycket (rattande och balanserande av honom innan hinder) då han har kommit till det stadiet att man kan kräva av honom att se upp lite själv och att göra misstag - för att lära sig av dem.
Och i början har han sån energi i hoppningen, fast han gärna smyger intill så har han väldigt explosiva bakben!


Framsteg vad det gäller inridningen av "våra" treåringar går stadigt framåt. Igår hängde vi på dem i boxarna och snurrade runt. Duktiga!
Idag skulle vi ta steget att ta dem upp till ridhuset - Kamila är väldigt beroende av Phoebe - så det var ganska tålamodskrävande att vänta ut det stadiet att hon skulle fokusera sig på mig, bli lugn i kroppen och börja greja med munnen (tecken på avslappning och trivsel i situation). Faktiskt coolt när man bevittnar hästen som kommer över den där barriären:)
Så än finns det hopp!
Kanske om 2v är det uppsutten ridning som gäller??