Jag kämpar, sliter, svettas, kämpar, sliter, svettas *


Varm vetekudde vaggar in mina axlar och nacke i ett varmt välbefinnande - smärta lite här och var efter flygturen på "Lilli"
Hoppade kryssoxer mot kortsidan och som alltid så hoppar hästarna lite väl och mkt upp just första gången.
Hade inte kortsidan och en tvär sväng befunnit sig så tidigt hade jag nog fått balansen, men all tyngdpunkt i vänster stigbygel. Sargen var nära men det blev magplask i sanden - hjälmen höll trots att jag kände den tryckas emot huvudet. Kan nog säga att det finns ett behov av en ny.
Magnus hjälpte mig upp och beordade mig att sitta och vila - satt upp efter sanden borstats av från alla lager av kläder, typ.
Men kan inte klandra henne eller att hon har det som ovana att bralla efter hinderna, det var ett tag sedan hon hoppat och det märks på henne att hon tyckte det var superkul:)

Men för att återgå till dagen,
ledig - sova till halv 10 -
vänta på Leif som skulle hålla lite träningar i ridhuset (det enda i kretsen som inte har frusit) så vi skulle bygga om lite.

När det var Veras och min tur var mina små tår lagom okännbara, men vad gör det?
Kan ju bara säga att jag nu har upplevt den totala blizzen av att känna enkelheten och glädjen efter att ha hoppat 120bana med diverse svårigheter.

Hinderna kom tätt, det var en relativt lång bana, men den gav inte utrymme för något annat än att fokusera på kommande hinder.
Vera var exceptionellt fin! Och jag satt på ryggen, gjorde det jag skulle, hjälpte henne fram till hinderna med en snärtig galopp och alla distanser bara kom som på ett silverfat. En runda på banan var vad som behövdes -
Jag kan ärligt säga att jag är reserverad på hästryggen, eller var, för vad Vera har fått mig att bli...
Ett stort leende och nöjd(!) med mig själv. För en gångs skull är jag den som tränandes anhöriga berömmer mig för en fin häst och hur bra vi ser ut att trivas med varandra. Det känns i hjärtat.  
Och hade det inte varit för de underbara cheferna och till-110%-stöttande-föräldrar jag har, så tror jag definitivt inte att jag hade suttit med en sådan guldklimp i stallet.



Du är verkligen värd ALLT och lite till för du är så ambitiös och har verkligen kämpat på. Kärlek till dig o Vera <3<3<3

2012-02-11 // 18:53:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback