Har med en huvudvärk som kan liknas med att sitta fast med huvudet i ett skruvstäd, verkligen känt avsmak för att sitta och fokusera vid en datorskärm.
Men efter en ledig dag så nära inpå den förra så börjar jag känna mig som människa igen.


Gårdagen bjöds på hoppning i kvadrat.
Började med 4åringen e.Careful och OMG vilken fröjd det var att sitta på honom. Inga bockningar eller gliringar i försök att komma undan arbete - utan full fokus på sin uppgift och vilken energi han har sedan:)
Superkul att hoppa honom verkligen - båda cheferna tyckte att både jag och Bella lyckades mycket bra med våra smärre gröna bebisar - "Nova" får se upp om förstaplatsen att vara långt kommen!  DD & Challe kommer med stormsteg.


Campari hoppade jag för Leif när han kommit och med tanke på de små framstegen som vi hade under kursen som det senast var vi hoppade så hade jag inte de högsta kraven. Under framridningen var det mest att jag ville att han skulle svara för mina kommando direkt, och inte 2 sekunder senare - akilleshälen tillsammans med brist av styrka i bakkärran vilket medför många svängar i korsgalopp.
Men ojoj han har verkligen steppat upp sig, eller så var det just det att jag inte hade några jättekrav - för även om han har lätt för sig och hoppar bra så är han samtidigt väldigt grön. Men det funkade mellan oss denna gång!
Visst han blev trött och ett missöde in i kombinationen som resultat av att jag vill korta upp honom mer än vad han klarar av, var det enda som inte flöt på. För fast jag märkte av hans mjölksyra i slutet av den relativt långa banan så hoppade han ändå väl och visade sin goda vilja - fin pojke!


Casino hoppades under eftermiddagen och det var ju ett tag jag ens hoppade honom... Vilket syntes och märktes tydligt i början -.-
Han är en speciell kille med sin egna speciella hoppteknik - men det krävs ändå ingen speciell ridstil på honom.
Så en lång och konfunderande histora betydligt kortare hoppade  vi ett varv, som var pressande från min sida, för att komma till insikt att det inte var det bästa sättet att locka fram de braiga sprången som han faktiskt har.
Så sista rundan, förkortad sådan - satt allt perfekt! Som det skulle fungera direkt i början om jag hade varit mer lyhörd och känt efter hur mkt jag ska rida på.
Suck'
Fast som det diskuterades så är det bra att man får ngn sorts aha-upplevelse så att man inte vänjer sig vid att allt går som på räls (kanske ingen risk men ändå).


Ja, men idag har jag ridit Vera lite, inga tecken på stelhet eller ngt efter gårdagens ofrivilliga vila - hälsan sa stopp.
Hon var väldigt ledig i sidorna och problemen att göra slutor&skänkelvikningar undan höger skänkel - som bortblåsta! :)
Fina fina flickan<3
Så kul att varje pass verkligen får mig att inse varför jag har strävat efter något mer. Nu har jag det och motivationen samt glädjen att se fram emot morgondagen infinner sig efter varje pass.
Har jag nämnt att jag älskar den hästen ??

busunge<3