Så var det den där dagen innan ledighet.
Något speciellt infinner sig i kroppen - när man vet att en sovmorgon ligger och väntar bakom hörnet:)
Fullt ös medvetslös är filosofin i stallet just nu, nej men skämt åsido.
Så skönt/stressande med så mkt kunder.
Visade stoet e.Salvatore, men fick rida henne själv hela passet. Hoppade över allt möjligt. Som vanligt inget fel på hoppviljan - tycker även att jobbet med henne börjar ge utdelning - vill komma fram till bettet mer, framförallt i traven.
Lite knep och knåp senare så var det lunch,
efter den red jag fina stora Fleur - underbar häst, hennes akilleshäl märks tydligt, vill inte stödja sig på högertygeln och det krävdes lirkande och volter för att få henne att släppa.
Börjar komma till insikt att det inte endast är fuxsto som har en stark åsikt!
Och för att backa upp min teori har vi x antal skimmelsto som allihopa bjuder på karaktär;)
I slutet var hon superfin iaf!
Liten hoppfilm nedan:



Fröken Vera fick göra sin hoppdebut på dryga 2veckor. Högst uppskattat av damen som efter hoppningen betedde sig som om hon var världsbäst. Busade som tusan efter hinderna, hoppar öööööverdrivet högt över de läskiga hinderna;)
Älskade häst! Jag har själv gått omkring och undrat lite hur mkt hon kan ha tappat under 2 veckors chillande.
Svar: Not so much. C tyckte hon såg helt fantastisk ut och okej det är en grym känsla att sitta på henne när hon hoppar men överskottsenergin sätter sig gärna på bushetsdelen av hjärnan. Såg spöken på det andra hindret, stannade upp, jag klämde till, hon klämmer av i världens språng med piloten who didn't see that coming;)
Efter det fick jag anpassat galoppen och vi fungerade som vilken mest väloljade klocka som helst!
Efterlängtat den här lite mer busiga Vera, vet inte om hon går in som tävlingsindivid såpass mkt att hon glömmer att "leva" eller vad jag ska säga...
Okej att det har varit lite mer av ansträngande tävlingar under en kortare period, men hon berördes inte av det på det sättet. Utan mest sådär inte 100% där riktigt - hursomhelst, Veras hemlighet för inte fan tänker hon tala om det för mig!
Nu är hon på G och fast det endast var pluttehinder hade hoppglädjen kunnat pysa ur öronen vilken sekund som helst;)


Fick även feedback och klargjort vad mitt nästa projekt med mig själv är (fast det är bättre nu så kan det bli ännu lite bättre):
I kurvor/svängar/anridningar kan jag lägga mig lite framåt över vänster ben... jag har insett med hjälp av Magnus tidigare träningar att jag lätt kan gunga med i sprången fram till hindret - hade väl med osäkerheten att göra. Det är ett problem av termen perfekt nu. Så hur ska jag rehabilitera denna lilla ovanan jag nu lagt till mig med??
Banka in det i skallen och hela tiden påminna mig när jag rider "sitter jag rakt över hästen??" "har jag lika mkt tyngd i båda stigbyglarna??" "vrid inte med hela överkroppen när jag ska titta mot hinder ur sväng!" och så vidare...
Fick ytterligare träning med det idag när jag hoppade lite med Sparta - som förövrigt är superrolig att hoppa!!
Blev glad när det tydligt syntes från avstånd att jag jobbar stenhårt med just det att sitta still innan hinderna, så hästen själv kan få en chans att jobba med hindret, plus att det kommer inte bli ett långdraget problem om jag blir påmind av det - vilket jag meddelat till cheferna&kära mor att feel free att påpeka det, för ut ur systemet ska det! Helst igår.