Förutom att ryttaren inte tog beslut i tid på tvåan vilket resulterade i schaggaboom av muren. Men hjärtat spetsar öronen mot nästa hinder och så klarar vi resterande bana felfritt. Fina Vera!
Verkligt frustrerad när jag kom ut men anhöriga och cheferna fick mig att komma på rätsida med tankarna - och det är tävlingsrutin tillsammans som behövs, men det faktum att jag trots min ringa rutin i 120 går in i en nationell sådan och kan tycka att det är kul (alltså nästan rent utav inte skrämmande högt)
Hon är min älskling och jag är så glad att jag äntligen kan få sitta på en sån här häst<3