Nej, fyfan vad segt det blev att försöka ta sig upp ur sin mysiga sänghörna för att gå och borsta tänderna.
Kan ju vara bra om jag kommer igång en stund innan lunch imorgon då jag har gaanska mkt att stå i.
Veras grejer ska packas, skåpet måste typ tömmas på vardagsgrejor och in med nyputsade tävlingssaker:)
Juste, mina grejor borde jag också ägna en stund åt!

Jag vart oavbrutet den som satt på flest hästar idag (viker inte från vardagen men ändå) och detta trots vi inte red såå många.
Började mjukt med en uteritt - galopp på raksträcka i solsken med vinden i ansiktet får vem som helst att vakna till!
Fick sitta på Salvatorestoet för andra gången - då hennes ryttare och vår vän lyckades tillsammans med stoet i fråga gå omkull i skritt då hästen inte flyttade på sig när det kom ett hinderstöd i vägen och det avslutades med två knäckta revben och en kraftig hjärnskakning. Ibland är det verkligen inte farten som är den avgörande faktorn i den ekvationen! Men iaf, hon kommer inte till stallet på ett bra tag och inte kan hästen stå på obestämd tid så det var bara att ta ett djupt andetag och rida med fingerspetsarna.
Värt att vänta att sitta upp på tills Madde fått henne på rätsida må jag säga!! Wow vilket språng hon har! Och vilket hindersug hon har sen:) Inte svårt att se att det där kommer bli en finfin häst inte - mkt arbete återstår dock.
Nästa häst var Bosse och han verkar tycka till och från att jag är en pain in the ass för jag ger mig inte när han leker allan, nej jag håller kvar skänkeln och låter honom studsa lite, kasta sig in i galopp och allt i ett försök för att få mig att vekna. Men icke! Catrin har lärt mig att vara envis, mkt välanvänt råd!
Med Fiffi så är målet med varje ridpass att få henne avslappnad och söka sig framåt/neråt. Lättare sagt än gjort då hon hittade saker att bli rädd för i princip allting -_-
Sista var en liten häst som kommit tillbaka, skimmelvalack som inte än har hittat sin själsfrände...