Börjar med den bästa rundan på länge.

Inte nog för att vi var första nollan, femteplacerade, fick gå in på prisutdelning - så var det just den känslan jag saknat. Kämparglöden hos mig och hästen, lite sådär adrenalin i kroppen precis innan start och sen bara till att köra!

Älskade häst!

 

120rundan är också bra, men hamnar lite i skymundan för 130cm.

Lite seg start på ettan och tvåan, sen vaknade ryttaren... c

Fick chans till upprättelse på linjen jag missade lite på i första klassen - då banan var nästan exakt likadana.

Vissa tyckte det var sämre än andra.

Personligen, fine man visste hur man skulle rida på distanserna, men det var ändå nya svårigheter i vardera klass, dels pga höjden och dels för de olika bedömningarna.

Tycker Rob Jansen bygger bra banor, fokuserar mer på det tekniska med lite mer parallella oxrar exempelvis, kluriga anridningar, längre banor.

Att sedan rida på stora banan är ju en känsla för sig - internationell känsla.

Så mycket gratis man får där, för framtida tävlingsplaner om man jämför med att åka till små inskränkta grusbanor där hinderutbudet liknar ngt hunden tuggat på.